MissH

Svårt att beskriva, men på nått sätt, känner jag mej väldigt lycklig!
Jag har en underbar sambo, som älskar mej för den jag är, även mina sämre sidor! Som har "stått ut" med mej i 7½ år och gjort mitt liv till de de är.
Jag har världens vackraste, bästa, finaste, underbaraste, roligaste och helt otroliga son. Som gör min dag! Som bara behöver le eller säga mamma, på sitt eget lilla sätt (han säger mama, som en fransos, som morfar säger), så smälter jag.
Jag har en familj som finns där, som stöttar mej, hjälper mej när jag behöver de och älskar mej!

Jag hatar att vågen visar för många siffror, att jag inte är nöjd med vad jag ser (och att andra inte är nöjd med vad dom ser och dömmer mej därefter..). Men, jag är så glad att jag har tagit tag i de. Att jag har kommit så långt att jag vet att jag behöver hjälp och allt är i rullning. Jag längtar som en tok till första Viktträffen, men är ändå nervös. Nervös att jag ska få ett nej..

Jag är lycklig för att Roger mår så bra som han gör, lyser som en sol och gör mej glad. Att han trvis med jobbet och trivs med livet.

Jag är lycklig för att Roger sa för nån dag sedan, att han längtar efter ett syskon ibland. Vi ska inte ha syskon nu, inte på många år. Men att han tänker tanken, gör mej glad. Då han varit anti-syskon sedan vi fick Elton.

Jag har precis börjat längtat till vardagen, med dagis för Elton och jobbsökande för mej. Jag känner fortfarande ångest över att jag inte vet vad jag vill, men inte samma ångest.
Jag längtar tills vi ska köpa större lägenhet, börja om på nytt, där vi ska bo länge!

Jag är rätt nöjd med livet, jag är lycklig!